Detta är del 2 av 4 i blogginlägget om problemet med personaloptioner. I denna del går vi i detalj igenom problemet med hur man ska ställa ut personaloptioner.
Den mest naturliga metoden att ge ut personaloptioner vore att ställa ut dem i form av teckningsoptioner, men utan teckningspremie och med ett lösenpris på kvotvärdet. I fortsättningen kallar vi detta personaloptioner genom teckningsoption.
Alternativet är att ställa ut dem i form av ett avtal mellan bolaget, den anställde och aktieägarna vilket vi härefter kallar ”personaloption genom avtal” för att skilja det från personaloptioner genom teckningsoptioner.
Tyvärr har personaloptioner genom avtal en rad problem och det vore därför en klar fördel att istället använda personaloptioner genom teckningsoptioner (för en redogörelse av varför det är så, läs del 1 av inlägget). Men på grund av en olycklig formulering i lagstiftningen är det oklart om detta är möjligt. Problemet är inkomstskattelagens 10 kap § 11 (IL kap 10 § 11).
För att kvalificera sig för förmånlig beskattning måste personaloptionen uppfylla kraven i andra stycket (vår understrykning):
”Om den skattskyldige på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper på förmånliga villkor, ska förmånen tas upp som intäkt det beskattningsår då förvärvet sker. Om det som förvärvas inte är ett värdepapper utan innebär en rätt att i framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor (personaloption), tas förmånen upp som intäkt det beskattningsår då rätten utnyttjas eller överlåts”.
Uttrycket ”rätt att i framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris” är just en beskrivning av vad en teckningsoption är.
Problemet är början på meningen där man definierar en personaloption som ”inte ett värdepapper”.
Frågan är nu: är en teckningsoption som används för att ge ut personaloptioner att betrakta som ett värdepapper eller inte?
Om en teckningsoption är ett värdepapper kan man rimligen inte använda teckningsoptioner för att ge ut personaloptioner, eftersom den första meningen i IL kap 10 § 11 tydligt säger att värdepapper som den anställde fått på grund av anställning ska beskattas direkt (och dessutom till den högre inkomstskatten, vilket framgår av andra delar av lagen).
Problemet är svårare att reda ut än man kan tro.
Det finns nämligen flera definitioner av begreppet ”värdepapper”. Ett är det vardagliga begrepp som Wikipedia definierar som en ”handling, vars ägande eller innehavande medför eller utgör bevis för laglig rätt till pengar eller andra värdeföremål”. Detta beskriver rätt väl vad en teckningsoption är. Men det beskriver också vad en personaloption är.
Problemet här är att inkomstskattelagen utvidgar begreppet värdepapper till att betyda ”en handling som utgör bevis för rätt till pengar” oavsett vem som äger den1. En personaloption är nämligen inte ”fritt överlåtelsebar” – tvärtom, den får inte överlåtas alls och den förfaller om den anställde inte är kvar i bolaget. Och därmed är personaloptionen inte ett värdepapper.
Men om en teckningsoption har samma tilläggsvillkor som en personaloption som är utformad som ett avtal mellan den anställde och bolaget, så är det ju i praktiken samma avtal. Det enda som skiljer är den mekanism som används för att genomföra leveransen av aktien – bolagsstämmobeslut om nyemission i fallet med den rena personaloptionen och en anmälan till Bolagsverket om nyttjande om teckningsoption i det andra fallet.
Frågan är alltså huruvida en teckningsoption som har tilläggsvillkor som är identiska med en personaloption som utfärdats genom avtal kommer att betraktas som ett värdepapper eller inte.
Om man ställer ut personaloptioner genom teckningsoptioner och det senare visar sig att detta inte accepteras av Skatteverket blir skattekonsekvensen att man skulle ha betalt förmånsskatt på optionerna när de nyttjades (för personaloptionen blir det ingen skatt i det läget), samt dessutom skattetillägg på 40% eftersom man låtit bli att göra det.
Dessutom måste bolaget betala arbetsgivaravgifter på förmånen och skattetillägg på det. I värsta fall kan skatten alltså bli långt över 100% (den exakta nivån beror på vad de aktier som ställts ut slutligen blir värda).
För att kunna avgöra detta behöver man alltså veta hur Skatteverket kommer att ställa sig. Och det är här problemet kommer: Skatteverkets officiella inställning är att man vägrar att svara.
Vi från StartupTools har ställt frågan utan att få meningsfulla svar och många andra har också gjort det.
Genom en av våra kunder har vi fått beskedet att Skatteverket för tillfället inte tagit ställning till frågan och att det dessutom inte är säkert att de alls kommer att göra det.
Det är detta som är så upprörande. Genom att inte ge ett tydligt besked i denna fråga ägnar sig Skatteverket i praktiken åt obstruktion.
Lagstiftarens syfte kan knappast ha varit att personaloptioner skulle levereras på ett specifikt sätt (genom avtalet istället för genom teckningsoptioner). Att man genom den valda formuleringen skapat oklarhet torde vara ett olycksfall i arbetet.
Men det kan inte vara Skatteverkets roll att spä på det genom att vägra ge besked, speciellt som konsekvenser kan bli så katastrofala för den anställde.
I sammanhanget är det värt att notera att Skatteverket var en av de remissinstanser som var mest negativt till personaloptioner. Kanske vill man genom att vägra uttala sig göra det svårt för bolag att i praktiken utnyttja dem?
Så hur gör man rent praktiskt?
I skrivande stund (mars 2018) kan vi dessvärre inte rekommendera personaloptioner genom teckningsoptioner, utan måste förorda personaloptioner genom avtal.
Vi vet att vi sticker ut hakan här, eftersom resten av branschen verkar ha valt teckningsoptioner som leveransmekanism, men vi väljer hellre ett metod som vi vet kommer att fungera än en metod som borde funka men som kanske inte gör det.
Vill ni veta mer, boka in en kostnadsfri introduktion nedan.
Detta är dessvärre inte de enda problemen med de nya personaloptionerna. Några saker man behöver se upp med har vi tagit upp i del 3 av vår serie om personaloptioner.
Niklas Rudemo, StartupTools
Fotnoter:
1. Detta står inte uttryckligen i inkomstskattelagen, men är underförstått, eftersom det annars inte skulle vara någon skillnad på värdepapper enligt första stycket respektive personaloptioner enligt andra stycket i IL kap 10 § 11.
